Lophius piscatorius
I en fyrkantig papplåda, i en fyrkantig papplåda ska jag placera mig själv, sätta mig själv in i en kategori som ska säga vad jag och flera miljoner andra människor är.
Det går inte, jag kommer aldrig kunna sätta mig själv i en kategori,aldrig. Att putta sig själv i en mall som ska beskriva vem jag är? Jag är mig själv oavsett vad andra tycker, jag har alltid haft svårt för det här med generalisering och hur människor dömer en och sätter än i en papplåda/mallar, jag menar att har vi,människor verkligen rätt att döma människor hur dem är pga av deras utseendet,musik,kläder osv? Så länge man själv är nöjd över den man är och står för det man säger och gör borde alla vara sig själva, men det är väl det det handlar om, det här med identiteter, att man försöker hitta sig själv.
Nu när det är meningen att jag ska presentera mig tänker jag inte sitta här och säga hur många vårar,somrar eller höstar jag är eftersom jag gillar det inte,jag är 17 och tänker inte göra det mer poetiskt med att säga vårar efteråt.
Jag bor i ”Sveriges första fairtrade stad” som Malmö kommun så fint uttrycker det,Malmö är vackrast på hösten,då cyklar man genom staden på en rostig cykel och varje höst säger jag - denna stad är inte så dålig som jag trodde.
Lagom kul för vänner att jag upprepar dem nio orden var år...
Meningen var att jag skulle berätta om mig själv och det går inget vidare som ni kanske märker.
Sanningen är nog att jag är en väldigt rastlös och envis människa. Jag vill hela tiden åka iväg till nya ställen, se nya saker och jag har alltid ett behov att komma bort,vilket nog många som känner mig märker av. Ateljéer,vernissager,färg, husritningar och enorma högar av papper och penslar är ganska mycket vad jag växte upp med och om du undrar önskar jag att jag hade ett minipiano och gitarr som jag kunde veckla upp i fickan ungefär som ett sådant där 3dkort som man öppnar och plötsligt står ett träd och ett litet hus upp i mitten av kortet.
Slutligen ska jag bara säga att först när jag hörde att vi skulle ha en så kallad skolblogg smakade det dammigt i munnen nu är det mer som sommar, jordgubbar och grädde liksom.
"När apor kan spela piano, varför skulle då inte människor sjunga till" - John Lennon
Man kan beskriva sig själv på många sätt. Jag tycker din bild om hur du cyklar genom den vackra malmöhösten på en rostig cykel är mer personlig,smakar mer än alla tänkbara kategoriserig. Du skriver väldigt bra och levande.Och kanske det är möjligt att ge en bättre beskrivning av sig själv, när man som du visar vad man ser och upplever istället för att titta in i sig själv. eller som John Lennon uttrycker det:
Everybody's got something to hide except for me and
my monkey.Your inside is out and your outside is in./Stefan
